Vill du synas här? Kontakta info@blogbiz.se

Berättar om min sons diagnos och orättvisor pga av detta

OBS!! jag ber om ursäkt i förväg om jag låter för upprörd  här, men jag måste verkligen ta ur hur jag känner på nåt sätt, ni får kommentera gärna! 

Hej hej!!

Idag kände jag som att det är kanske dags att ta ut alla känslor inom mig angående vad som hände med min sista jobb. Jag jobbade på en butik genom min gamla Jobb och där fick jag chansen för att kanske få en fast anställning, men med min sons läkartiden och habiliteringen jag var borta och i vissa tillfälle jag även kom tillbaka till jobbet för att inte vara frånvarande. 

Min son behöver mycket hjälp och kommer att göra det i framtiden men jag har stora förväntningar att han kommer att klara sig en dag, han har fått diagnos om Intellektuell funktionsnedsättning och därför behöver han så mycket hjälp nu, han är bara fem år gammal men är mycket kärleksfull och vänlig, han älskar att leka med andra, sjunga och prata, men han kan inte prata så tydligt än.

Situationen när jag pratade med chefen var lite obehagligt eftersom han pratade om att jag är en bra arbetare och en bra person men att jag hade för mycket i min privata liv som jag skulle hantera först. Jag tycker att om det är så att jag har mycket i mitt liv då är det mitt problem och vadå problem? det ända anledning att ha varit borta var min son och jag tänker inte säga NEJ till hans läkartider eller att sluta ta honom till habiliteringen som han behöver!!

Då frågade jag till min Arbetsförmedlare vad jag kan göra för att skaffa jobb? för som jag ser det, det kommer inte kunna gå att jobba! bara om jag slutar ta ansvar för min son….men min son, för mig!! är och kommer alltid vara prio nummer ETT och jag tycker att om man inte fick jobbet pga detta då är den här orättvist! eftersom min son har nu fått en diagnos och det är inte hans eller mitt fel att ha fått detta, och anledningen till att jag inte får kontrakten var inte att jag var en dålig arbetare det var enligt denna chef att jag hade för mycket i min personlig liv som måste ta hand om först.

Enda anledning till att jag var borta är min son pga hans tider hos specialister, läkare och habiliteringen och min son kommer ALDRIG att vara ett problem för mig!

Det kommer inte att vara lätt nu utan jobb, ensamstående med en speciellt barn, men det kommer inte heller att vara omöjlig att överleva….vi får se vad som händer, jag har i alla fall mina föräldrars stöd.. 

Ha en bra kväll!

Lämna ett svar

Till startsidan
Translate »